
Lea ar min allra bastaste van. Hon har orkat vara min van genom alla pojkvanner och allt drama. Vi blev kompisar forsta aret pa gymnasiet och fran borjan ville inte jag vara kompis med henne for jag tyckte hon verkade vara en innerstadskickers, jag tror att det ar exakt det ordet jag anvande for att beskriva henne. Hon hade gatt pa AF och hade stora roda ringar i oronen. Men sen var hon ju dar pa pendeltaget varenda dag, och nar vi klev av vid stockholms sodra fanns det ju inte sa mycket annat att gora an att prata hela vagen till munchenbryggeriet. Sen var det den dar fotokursen vi valde som nagot slags extraval, nar vi skulle ut pa stan och ta bilder och hon ramlade i lera. Men jag tror inte att vi blev riktiga vanner forran precis vad jul nar vi bada insag att en annan kompis var mytoman, och vi bada hade tankt pa det ganska lange.
Sen var vi som ihopklistrade, hon och jag. Under hela gymnasiet jobbade vi pa samma café, reste till Turkiet och hanglade med hockeykillar, akte till hutsfredsfestivalen och stod langst fram pa randy och blev nastan mosade av alla ackliga punkare, akte till Paris och kopte cola pa place de tertre for 13 euro. Vi var skitiga och satt i parker, jag gjorde dreads pa henne, vi somnade pa marken vid en busshallplats i flemingsberg klockan 4 pa morgonen. Vi hanglade med killar och diskuterade det i timmar. Vi var stammisar pa varenda café pa hela soder, och drack mycket hellre kaffe an gick i skolan. Hon ramlade och jag skrattade ganska mycket.
Sen tog gymnasiet slut och vi kunde antligen bli vuxna och borja jobba och flytta hemifran. Vi lyckades hitta en helt fantastisk lagenhet pa 80 kvm vid fridhemsplan som vi hyrde av en galen finsk tant. Vi hade vara vanner over jamt och hela tiden. Vi hangde i lounge-hornan. Vi lag med killar, diskuterade det i timmar och rokte pa balkongen. Vi gick pa metropolis och vanner&bekanta.
Sen flyttade jag hit till dumma Paris och nu kan vi inte ses hela tiden. Men det finns ingen jag pratar med mer fran Sverige an Lea, hon ar fortfarande 100% uppdaterad med mitt liv, och jag med hennes. Ibland onskar jag sa mycket att vi bodde i samma land, och jag har manga ganger funderat pa att flytta tillbaka till Stockholm och henne, men det har alltid funnits nagat som hallt mig fast har. Och nu spelar det ingen roll langre, for Lea kommer ocksa lamna Stockholm i host. Hon ska borja pa en radioproducentutbildning i NORRLAND och jag ar sa himla stolt over henne. Lea ar fodd till att prata i radio. Jag pratade med Nina och Stella om det for ett tag sen, och Nina sa att ja tank att vakna varenda morgon och lyssna pa henne, jag kan knappt tanka mig nagat battre. Det kan nog inte jag heller.
Hursomhelst har jag Lea att tacka for alldeles for manga saker for att kunna rakna upp har. Hon har statt ut med mycket, for jag kan vara valdigt jobbig ibland, och jag alskar henne nu och for alltid.
Hon finns pa tva stallen i min lagenhet. Dar pa min oppna spis ar hon inramad, eller hennes ansikte ar inramat. Sen pa en tavla som min allra aldsta van har malat av henne och den tredje musketoren Styr-Bjorn, han kommer jag aterkomma till nagon annan gang.
Hursomhelst saknar jag henne valdigt mycket valdigt ofta.