future

Helgen har varit mycket varm. Sadar varmt som det bara kan vara i Paris nar det ar varmt. Men det har varit fint. Jag fick pengar i lordags och var tvungen att kopa nagonting. Jag lovade mig sjalv att jag skulle sova ut, men sa vaknade jag klockan 10, och det var jattefint vader ute. Da ar det ju helt omojligt att somna om. Sa da gick jag ut och shoppade och hittade en paul&joe klanning pa 50 procent. Jag blir verkligen lycklig av att konsumera, det ar ju helt forjavligt egentligen, men sa sant som det var sagt. Sen gick vi pa 30-ars fest, det var oppen bar och det ar ju alltid farligt. Sen akte jag och Pierre-Edouard pa vespan till St. Germain och drack ol med den andra Pierre och hans mexikanska musa som fortfarande inte vill ligga med honom efter fyra manader. Vid 4-tiden blev vi jattehungriga, sa vi gick hem och bestallde pizza. Fruktasnvart gott och onodig mat klockan 5 pa morgonen. Nagra timmar efter det gick tydligen Matilda och Emilie pa lanvin-visningen! SA HIMLA AVUNDSJUK! Det ar det man far for att ha hanglat med designern.

Nu har jag atit kunch och sagt hejda till Maja. Det har varit mycket prat om framtiden nu nar hon och Joakim varit har, vi har konstaterat att vi inte alls blir forstadda av vara pojkvanner. Det ar ju kul for dem att de vet exakt vad de vill gora med sina liv, och da kanske det ar bara att gora det, men vi andra da? Lunchen gick i samma anda och nu ar jag helt mandags-deprimerad.

Ikvall blir det dock middag pa mama shelter med Emilie, Malin och Matilda. Det ar val en avslutsmiddag for Matilda som sviker Paris. Bara en till i raden. Jag kommer sakna henne.  Varfor ar jag den enda som vill stanna?

maja&joakim

Sa, Maja ar har! Med sin fantastiska pojkvan Joakim. Sa det ar ju bra att han ar det, eftersom att hon ar det ocksa. Det ar roligt, for han ar inte alls nagon som jag nagonsin skulle kunnat forestalla mig Maja tillsammans med, men de ar sa fina. Igar lagade de mat at mig, Pierre-Edouard och Emilie kom ocksa. Vi drack vin och at lax och tog igen forlorad tid.  Sen gick vi och traffade Pierre-Edouards van Sylvain pa en uteservering nagonstans vid rue Montorgeuil, klockan var val 1 eller sa och det var 25 grader varmt ute. Sylvain bor i Montreal och pluggar konst och halsar pa Paris i nagra dagar. Jag och Maja tyckte valdigt sent pa natten att det skulle vara en bra idé att ga till café oz, det ar ett hemskt stalle, sa vi angrade oss ganska fort. Sa da gick vi hem. Men vi spenderade valdigt mycket tid att planera vad vi ska gora ikvall. Kott ska vi ata i alla fall!

i heart candace

Jag laser den har boken nu. Det ar Candace Bushnells nya och jag kan inte hjalpa att alska det har med chick-lit. Jag vet att det ar sant man ska skammas over lite, men det ar ju sa himla bra. Emmanuel fragade mig bland de forsta gangerna vi sags vem som var min favoritforfattare, och jag kunde inte svara pa det. Han fortsatte med, men vilket forfattare har du last allt av? Och jag tror att Candace Bushnell skulle vara den sa i sa fall. Det ar som att titta pa sex and the city men annu battre. Jag star fast vid att hon ar ett geni.

Imorgon kommer Maja pa besok med sin pojkvan, och det ska bli sa himla fint. Maja och jag bodde ihop i Paris under mitt andra ar. Hon flyttade in hos mig pa rue Beaubourg i 3e(dar aven Labros, Tore, Linnéa och Jonnali bott med mig). Hursomhelst var den tiden fantastisk. Maja brukade kalla det fordarvet, och det var val det lite. Vi levde i var lilla bubbla, hon Jonna och jag. Vi traffade i stort sett inte andra manniskor, inte pa riktigt i alla fall. Vi drack bara en massa vin och at chips och hittade pa konstiga saker som att befrienda en blottare Maja och Jonna traffade pa pa gatan en sen lordagsnatt. Nu har Maja stadgat sig. Hon ar serios, har pojkvan och pluggar litteratur. Hon ar inte langre lika blek som hon var pa Paris-tiden, och jag tror att hon verkligen ar lycklig. Jag har val ocksa stadgat mig pa ett satt i och for sig. Nu ska jag i alla fall lara kanna hennes man och njuta av hennes sallskap i nagra dagar. Pa lordag ska vi pa 30-arsfest. Herregud. 

Ikvall tanker jag traffa Emilie, som jag aldrig hinner traffa langre for att hon aldrig ar i Paris. Hon ar en san himla traveller. Hon kom tillbaka fran Barcelona igar, och vi har some major catching up att gora. Jag traffade inte Pierre-Edouard pa hela dagen igar heller, och det var ett tag sen. Imorgon aker Emmanuel langt, langt bort och jag kommer aldrig behova vara radd for att stota ihop med honom pa gatan langre. Jag ar lite stott for att jag inte hade chansen att saga att jag inte ville traffa honom en gang innan han akte, han sa ju att han ville det, sen fragade han aldrig. 

il a dit quoi?

Han sa det! Eller han skrev det, men det gills. Pierre-Edouard kryssade over we-et som Matilda och Marco skrev med ett lappstift pa min spegel forra lordagen, och bytte ut det mot ett I. Det gjorde mig glad. Det var i lordags. Vi skulle val egentligen ga ut och Matilda och Pierre-Edouard kom hem till mig pa middag. Matilda hade kopt en ostbricka till efterratt, och jag tror att vi alla hamnade i nagon slags ostkoma. Vi at val ungefar fem ostar tillsammans och sen ville vi bara sova istallet for att ga ut. Igar var det fete de la musique och Paris var galet och alla spelade musik overallt. Pierre-Edouard fragade mig om jag kom ihag vart vi var for ett ar sedan. Vi var pa fest hos Emmanuel, och det var dar allt borjade. En till bra idé fran Yan, sa Pierre-Edouard.

oj oj oj

Igar fick jag ett nervost sammanbrott infor min chef. Det har varit lite mycket den har veckan. For att gora en lang historia kort sa jobbar jag pa ett litet inrednings/arkitekt kontor. Dar har jag jobbat i ca 2 ar som fast anstalld. Mina chefer ar ett mycket glamorost, amerikanskt par i 45-ars aldern. Fran borjan var jag barnvakt at deras tva perfekta barn, men overgick till att jobba i foretaget mer och mer, och tillslut blev jag anstalld pa riktigt. For nagra manader sedan blev dock deras son sjuk. Sadar valdigt sjuk att han maste vara pa sjukhus valdigt mycket. Eftersom jag ar den som forutom foradrarna kanner dessa barn allra bast, blev det naturligt sa att jag borjade ta hand om barnen mer igen, och det ar klart att man vill hjalpa till i en sa hemsk situation. Den har veckan har jag varit pa sjukhuset nastan varje dag och det blev bara for mycket. Sjukhus ar ingenstans man garna spenderar all sin tid pa. Sa igar nar han kom och skulle losa av mig, nar det var dags for mig att ga hem sa borjade jag grata. JATTEMYCKET. Det var liksom inte alls meningen, men jag kunde inte sluta. Det ar aldrig sa trevligt att grata infor sin chef. 

break up

Pierre-Edouard gjorde forovrigt slut med mig i sondags morse. Han skrek i min dorroppning att han hade fatt nog och att han inte tankte komma tillbaka. Jag visste inte riktigt hur allvarligt det var eller hur jag skulle reagera. Jag satte mig ner pa golvet innanfor dorren och borjade grata. Sen kom han tillbaka fem minuter senare och sa forlat. Dumhuvud. Sa kan man ju inte bara gora. 

lite sang, lite dans, lite naket

Jag vet verkligen inte vad som hande i lordags. Vi skulle till la java och bara vara hemma hos mig innan ett tag. Malin kom forst med hennes gamla house-mates Anna och Karin. De hade med sig bubbel, godis och minipizzor. Sen kom Marco och Matilda. De hade med sig absolut vodka och apelsinjuice. Sen kom nog Petter och han berattade an en gang historien om nar klubbagaren fran NY trodde att han var en tjej, det finns alltid nagon som inte hort den. Sen kom Stephane och han hade med sig stora hogtalare och annu en flaska vodka. Det var valdigt mycket ostrogen i luften som Malin sa, man kanner sig liksom manlig i sallskap av Marco, Stephane och Petter. Speciellt nar de alla ar tillsammans. Kvallen eskalerade, musiken blev hogre. Marco tog av sig trojan och visade sina fina tatueringar. Matilda tog av sig trojan och visade sin fina BH. Sen tog Karin av sig och var helt i bara underkladerna. Grannarna kom och klagade. Vi dansade valdigt mycket valdigt lange till Spice Girls, Britney och Mamma Mia. Om jag hade tittat pa oss fran utsidan skulle jag hatat oss. Vi var helt fruktansvart fulla och ackliga och alla hanglade med alla. Det var som vilken fest somhelst nar man var 14. Nagonting man garna fortranger i efterhand.

honey honey

Visst är de söta männen i mitt liv?

riktiga namn

Okej, det borjar bli forvirrande det har med att jag har fejknamn pa alla personer. Jag vet inte varfor jag tyckte att det var en bra idé fran borjan. Hursomhelst slutar jag med det nu. Nu ar alla pa riktigt. Sa Louis och Louis heter egentligen Pierre-Edouard och Pierre(Pierre-Edouard fick valja namn sjalv och tyckte att Louis var kungligt och bra). Nina(efter Nina Persson eftersom vi lyssnade sa himla mycket pa a camp dar ett tag), Stella och Lise heter egentligen Anna, Matilda och Tove. Lea heter Linnéa. Min syster heter Lina(men Ebba i andra namn). Chloe heter Emilie och hennes bror Ben. Freja heter Tessan(egentligen Therése, men jag har kallat henne Tessan alldeles for lange for att byta). Emma heter Malin och hennes fina pojkvan(som aven varit min frisor sedan jag flyttade till Paris) heter Chiao. Sen finns det ju en massa andra ocksa, men det ar val de viktigaste. Jag heter forresten Ida. Och just det, Woody heter Alfred.

Bilden ar fran Anna och Toves sista kvall i paris, utan for pop-in, som alla andra sondagar. Det ar Jag, Anna, Marco, Petter, en kompis till Petter, Tove, Malin, Chiao, Stephane och Matilda. 

kattlobotomi

Jag lamnade just av min katt hos veterinaren for att forlora hela sin manlighet. Det kanns helt fruktasvart. Jag borjde grata och Louis och veterinaren skrattade at mig bada tva. Men liksom, jag ar sa himla radd for att jag kommer och hamta honom i eftermiddag och han kommer vara en helt annan katt. Han kommer bli slo och fet och jag kommer behova borja ge honom mat i portioner, istallet for att tvinga honom att sitta still i en sekund sa att han kan ata lite mellan sina springturer i lagenheten. Han kommer sluta doda myggor at mig och bara ligga och sova. Sa R.I.P. min alskade, roliga, galna Woody.

sova

Sahar vill jag att mitt sovrum ska se ut nagon gang i framtiden nar jag ar rik. Skulle inte banga pa den sangen nu. Har sovit i ungefar fyra timmar. Louis bestamde sig namligen att han skulle borja prata allvar om varat forhallande klockan 3 pa morgonen. Jag tror att nagonting gick upp for honom dock. Han sa att jag hade sagt nar jag lamnade honom att en av anledningarna till att jag blivit sa kar i Alexandre var for hur han fick mig att kanna mig i hans sallskap. Han undrade igar vad det egentligen betydde. Jag sa att nar man har varit med nagon i tva och ett halvt ar och han knappt vill ta i en langre, sa traffar man helt plotsligt nagon som ser valdigt djupt in i ens ogon och som bara vill ha en sa uppenbart, sa kanner man sig helt plotsligt ganska vacker och intressant. Jag tror att Louis madde valdigt daligt av att jag sa sa, och det var val inte riktigt poangen, men jag tror anda att det ar viktigt att han forstar att han ocksa var en del av att vart forhallande var tvunget att ta slut.

brak och par

Gud, jag ar sa seg. I mandags kom Stella och Chloe over pa middag och sen kom lillebror dit ocksa. Vi gick till la perle dar vi motte upp med Louis och jules. Det var lite pinsam stamning eftersom att Stella och Jules som ska vara nagot slags par inte pratat med varandra pa en vecka eller sa. Jules fick ett mail pa sin blackberry och utbrister: "vi maste ga till chacha, alla skadespelare i harry potter filmerna kommer vara dar". Jag blev mycket exalterad, men mest for att jag skulle gora min kara syster mycket avundsjuk. (for ett par ar sedan akte hon till London, BARA for att se en pjas dar harry potter var naken). Sa vi drack upp olen och akte till chacha. Det var dock en besvikelse eftersom det var ungefar tre personer dar inne. Efter ett tag kom aven beskedet att the harry potters inte skulle komma, nanting om att forhandspremiaren blivit forsenad och att alla akt hem efterat. Sen blev Louis jattearg pa mig for att jag gjorde nagon dum kommentar om att vi inte kommer flytta ihop igen pa valdigt lange, och han tyckte det var jatteelakt sagt. Nar han ignorerat mig tillrackligt lange blev jag arg tillbaka och sa att jag tankte ga och stormade ut. Han kom dock springande efter(och fragade om jag hade nagon mat hemma for i sa fall kunde han tanka sig att kora mig hem). Val hemma borjade vi braka igen, denna gang om Jules och Stellas forhallande. Det var inte forsta gangen. Jag tycker bara att Jules kan vara sa himla dum i huvudet ibland, och det tycker ju iof Louis ocksa sa egentligen vet jag inte ens vad vi brakar om. Hursomhelst var vi tillslut tvungna att skaka hand pa att vi aldrig mer skulle prata om deras forhallande, for det kanns ju ganska onodigt att braka om ett annat par nar vi kanske har nog med problem sjalva. 

Igar hade jag en diskussion med min chef om framtiden, vilket gjorde att min 25-ars kris kandes en smula mer avlagsen. Aterkommer om vad det innebar.

sjukdom

Ja, alltsa, jag har varit sjuk. Eller officiellt sa har jag varit sjuk. Jag blev hemskickad fran jobbet i torsdags med en forkylning. Min chef insisterade pa att jag borde ga till lakaren for att jag hade lite ont i orat, och nar jag sa att jag inte tyckte att det var nodvandigt sa ringde han en lakare, betalade honom, och beordrade mig att ga dit. Det var ju verkligen 60 euro i onodan eftersom att lakaren sa att jag var..forkyld. Jag har hursomhelst spenderat 4 langa dagar under tacket, och sett en miljon filmer. I lordags tyckte jag dock att det var nog med sjukdom sa da styrde jag upp middag hemma hos mig och alla(som fortfarande bor har)var dar. Forutom Louis och pojkarna, for de var alla i Angers, deras hemstad, over helgen for att fira mors dag(det ar en vecka senare i Frankrike). Sen gick vi i alla fall till parisparis och det var kul men mest for att det var sa mycket nostalgi och for att Chloe var sa full, vilket hon valdigt sallan ar. Sen gick vi till chacha och dansade i ungefar en minut innan Chloe tyckte att det var dags att ge sig av och det kunde jag val halla med om. Pa vagen hem blev jag forfoljd av en san dar jobbig kille som forfoljer tjejer och han forsokte overtyga mig om att han skulle sova hos mig. Jag fick bokstavligen dra igen min port framfor nasan pa honom sa att han inte kunde komma in. Idiot.

Igar vantade jag hela dagen pa att Louis antligen skulle komma hem. Det gjorde han till slut, och jag overraskade honom vid Montparnasse nar han klev av taget, och aven fast hans tag var over en timme forsenat och jag vantat i all evighet nar han tillslut kom fram, sa var det sa himla vart det. Sen sov jag i min gamla lagenhet i natt. Det ar forsta gangen jag har gjort det sen vi gjorde slut, och det var lite konstigt valbekant, men det ar val bara en lagenhet after all.

champagne

Igar hade jag champagne-kvall hemma hos mig. Mina fina kollegor kom och gav mig blommor och annu mer champagne. Woody var glad for blommorna som han borjade ata pa en gang och jag var glad for champagnen. Vi hade 7 flaskor tillslut. Mina chefer blev lite fulla och det ar som sagt alltid roligt. Ninas numera f.d. chef var dar och tyckte att Stella var sa himla vacker, det tycker jag ocksa. Louis och louis var ocksa dar. Chloe och brorsan. Sen kom Stephane och hans van som han ar kar i, men det ar lite jobbigt for han ar inte gay och nu har de bokat en resa till Sverige i sommar tillsammans och jag vet inte riktigt hur den historien kan sluta. Men det ar ju egentligen inte mitt problem. Sen kom aven hon som tagit over ninas jobb, och hon ar jattesnall men det ar alltid lite konstigt. Vi drack hursomhelst upp alla flaskor champagne och sen var jag ganska full sa vi gick ner till kinesen och at poulet croustillant eller om man ar som Louis ater man porc au caramel, men det tycker jag ar sa himla ackligt. Sen drack vi vanligt vin och runt midnatt gick nog de flesta hem och Louis sa att han inte skulle sova hos mig och da blev jag arg och oresonlig som jag blir ibland nar jag druckit typ en flaska champagne helt sjalv sa da gick jag och diskade alla glas istallet for att umgas. Efter 20 minuter eller sa blev Louis arg och sa att nu gar de. Da tyckte jag sa synd om mig sjalv att jag inte visste vart jag skulle ta vagen. I protest borjade jag titta pa Marley and me bara for att Louis forbjudit mig att se den, for han vet hur mycket jag kommer grata. Och det ar verkligen den varsta filmen nagonsin. 

shrink shrimp

Jag tror jag glomde namna angestsamtalet som jag och Louis hade i torsdags kvall. Han var jattekonstig hela kvallen, och sen sa han till slut att han tagit ett beslut. Fran och med idag kommer han inte prata med mig innan jag har bestallt tid hos en psykolog. Och det var ju jattejobbigt tankte jag, men jag forstar anda var han kommer ifran sa att saga. Sa fredag morgon bestallde jag en tid och i morse hade jag min forsta session med dr. Foguel pa ile st louis. Jag har aldrig varit hos en psykolog forrut och jag tycker att det kanns sa himla egocentrerat att sitta och prata om mig sjalv i en timme. Men det gick val bra antar jag. Allt later sa himla latt nar nagon annan sager at en hur det ligger till dar inne. Jag berattade om min familj och mammas och pappas uppvaxter och om Louis och om alla mina andra man och om Alexandre och att jag ar sa himla arg pa honom.

Sen gick jag darifran i solskenet och sa var han helt plotsligt dar. Med gitarren pa ryggen och sina ray-bans pa nasan stod Alexandre helt plotsligt framfor mig. Jag visste ju att det skulle handa nagon gang, men jag var inte redo, jag ville verkligen inte. Han kysste mig bara pa en kind for att markera att vi ar mer an bara vanner men anda inte ihop. Vi pratade en stund och rokte en cigarett och nu vill jag bara do. 

pop-in och sverige

Just det, bara sa ni vet sa ar det nat fel pa min dator, sa jag kan fortfarande inte anvanda den har kameran som jag fick, darav fortfarande dalig kvalitet.

Igar var det svenk-sondag. Jag och Louis akte till svenska kulturcentret for att han var desperat efter en bulle, och jag drack riktigt kaffe. Sen akte vi till paradiset! Uppe nagonstans i 9e har det oppnats en riktigt svensk godisaffar. Pa riktigt, plockgodis liksom, kanske 100 olika sorter. Jag kopte godis for 10 euro, likabra, har ju ingen aning om nar jag kan komma dit nasta gang. Sen akte jag hem och kollade pa en till wallander-film, och jag blir sa himla forvirrad, for ibland ar det Krister Henriksoon och ibland Rolf Lassgard som spelar Wallander och ibland ar det till och med pa engelska. Men men.

Kvallen hade kommit nar det var den sista kvallen. Nar traditionen om pop-in sondag skulle brytas och alla andra traditioner oclsa for den delen. Vi sa hejda jattelange och jag grat jattemycket. Jag vet ju att Nina kommer finnas dar i Stockholm nar jag kommer hem i sommar, det ar inte det. Det ar bara det att det aldrig kommer bli likadant igen. Aldrig. Det ar verkligen slutet pa en era. Hejda Nina och Stella.

picknick

Sa jag jobbade i lordags. Jag klagar men pa ett satt ar det anda ganska sa skont. Jag kan sitta pa kontoret och pyssla med vad jag vill, helt ensam, dricka gott kaffe och bjuda over vanner pa lunch. Det var Louis som kom och jag hjalpte honom med en ny musikvideo som han nog ska gora. Sen gick jag hem och gjorde jattegoda rakmackor till picknicken. Nina, Stella och Lise hade bestamt att de skulle dricka tequila men det gjorde inte jag och det var nog bra for tydligen hade de druckit upp hela flaskan och blivit jattefulla. Hursomhelst var picknicken for en gangs skull valdigt uppstyrd och det var ju bra for det var den sista i dess slag. Det kommer aldrig mer bli en picknick vid Seine med hela ganget.

croque monsieur och hotel d'amour

I fredags fick jag sluta redan klockan tva vilken ar varldens lyx. Egentligen var det ju bara for att jag skulle jobba hela lordagen istallet, men det kandes anda lyxigt. Jag och Nina gick och shoppade och sen skulle Louis ge henne en tur pa vespan. Louis den andra undrade ifall jag ville ta en drink med honom, och tyckte jag(aven fast jag egentligen bara ville ga hem och sova)var en bra idé. Han ar ju anda min pojkvans basta van och sambo, sa jag tycker att det ar fint att han forsoker. Vi drack ol i solen och han at croque monsieur till frukost(han hade precis vaknat).

Sen hde vi tjejmiddag pa hotel d'amour, men det har jag ju redan berattat kom jag pa. Dar storde jag forovrigt ihjal mig pa alla franska par som sag likadana ut. Scooterhjalmar, snygga man i vit skjorta och skagg och snygga tjejer i tajta jeans, casual t-shirt och flats som bara sag sa himla uttrakade och overklass ut. Som om de var tillsammans bara for att de har samma stamtavla. Sen sa Louis till mig att det ar ju precis sa jag vill vara. Aj.